Så länge det finns liv, finns det hopp
Igår blev det äntligen av.
Den där städningen jag skjutit upp ett bra tag, att göra lite extra.
Rensa bort "bra att ha saker", saker som hamnar i högar att ta hand om "sen" mm
Så hittar jag då en amiralfjäril i en springa.
Övertygad om att den var död, men inte då.
Bara skadad....
Och med hjälp av tops lyckas jag frigöra benen på den från spindelväv.
2 ben verkar rejält skadade.
Jag vet ju att jag inte får röra den med fingrar, så både tops och en fjäder får ca till hjälp.
Sen får sitta på min tröja och jag tar ut den till en blomma i kruka.
Sätter upp ett skydd för regnet med en skylt ovanför.
Och där sitter den och jag försöker ge den kraft....
Tittar till den då och då och plötsligt kan den klamra sig fast med alla benen. Det verkar ha läkt!
Men lilla fjärilen är inte pigg, så den får sitta kvar.
Framåt kvällen trodde jag att den hade dött och tar med fjädern och ska släppa den i skogen. Då flaxar den till och sätter sig på mitt ben.
Jaha, du får vara kvar lilla vän...
Sätter tillbaka den på blomman.
Idag på morgonen sitter den kvar.
Stilla och hdh är ännu en gång övertygad om att den är död...
Nej absolut inte.....
Vad gör jag med en fjäril som vill leva och vägrar släppa taget?
Den visar ju verkligen att :
SÅ LÄNGE DET FINNS LIV FINNS DET HOPP!
Igår kväll kom inte Maggan i regnet.
Men Hon kom nu och fick sin pannkaka och macka och lite annat....
Hon vet också :
Det finns ALLTID någon där, det finns Alltid HOPP
Vi måste våga tro
Vi måste våga leva
❤️🙏❤️
/Annette